Ann Edholm, Inifrån II
Ann Edholm
”Inifrån II”
Ann Edholm är en av de mest uppskattade svenska konstnärerna internationellt.
Ann Ingrid Paula Edholm, född 21 april 1953 i Saltsjöbaden, är en svensk målare och tecknare. Hon bor och är verksam i Lid norr om Nyköping. 2013 skrevs ett nytt kapitel i svensk FN-historia när Ann Edholms ridå till ECOSOC-salen invigdes i FN byggnaden i New York. Ridån, med titeln Dialogos, är en gåva från Sverige till Förenta Nationerna och har tagits fram av Statens konstråd tillsammans med Utrikesdepartementet i ett gemensamt projekt. Ridån är i orange och vitt och består av många taggar med starkt uttryck. Enligt henne själv ska den få FN ledarna att vilja ta beslut.
Detta verk är från en serie som Ann Edholm visade på Galleri Nordenhake. Här är en briljant text av Andreas Mangione som beskriver mer av Edholms verk;
Edholm sägs ha arbetat parallellt med läsning av Georges Didi-Hubermans bok Images in Spite of All: Four Photographs from Auschwitz (2003), i vilken den franske filosofen och konsthistorikern skriver om de fyra suddiga fotografierna tagna inifrån gaskamrarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Bilderna är tagna i all hast och i hemlighet av fångar som tvingades arbeta i och omkring gaskamrarna. De består av i djup svärta förgrunden (gaskamrarnas väggar), samt i ljuset utanför ett landskap (likhögar och rök). Bilderna har länge visats beskurna, utan den svarta förgrunden, vilket Didi-Huberman menar ger en falsk bild av vad som faktiskt ägde rum:
«The mass of black that surrounds the sight of the cadavers and the pits, this mass where nothing is visible gives in reality a visual mark that is just as valuable as all the rest of the exposed surface. That mass where nothing is visible is the space of the gas chamber: the dark room into which one had to retreat, to step back, in order to give light to the work of the Sonderkommando outside, above the pyres. That mass of black gives us the situation itself, the space of possibility, the condition of existence of the photographs themselves».
Det är ganska enkelt att översatta detta till Edholms måleri, kanske för enkelt? Skulle det kunna vara så att endast det täta mörka bildplanet är avgrunden, folkmord, och att i den rökiga ytan också kan finnas själ, kroppar i rök som vågar glömma och ta språnget över avgrunden trots att den upprepas gång på gång? Jag vet inte. På väg ut passerar jag en mindre målning, Det fanns nätter (2019), som förutom att den blickar tillbaka mot Edholms 1980-tal också verkar vilja peka mot en sakral hållning till konst. Två tummärken i den köttröda färgen tyder på det.
Precisionen i måleriet har blivit signifikativt för Ann Edholm, och känns igen i verket på Sturehof, dessa två hål som blickar inifrån.
År 2012 tilldelades Ann Edholm Carnegie Art Awards andrapris, en av konstvärldens tyngsta utmärkelser.
Ann Edholm finns representerad Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm samt Statens konstråd.
