Tilda Lovell visar Frutti di Mare

Frutti di Mare
Vernissage den 12 juni mellan 17.00-19.00
Varmt Välkomna!

I den mörka trappan upp till Obaren (i folkmun “Konsthall Obaren”) har Tilda Lovell satt samman en mängd mindre skulpturer och fragment till en scen, en diorama.

Tilda Lovell
Göteborgs Konstmuseum 2018
Stenastipendium

Läs texten som Peter Cornel skrev om en av hennes senaste utställningar på Norrtälje konsthall:

Utspelar sig scenen i sanden på en främmande planet? Eller ser vi äntligen de arkeologiska lämningarna på havets botten av ett sjunket Atlantis? Allt är försänkt i mörker men i ljuskäglorna från strålkastarna och fyren framträder förunderliga föremål, naturalier och artefakter ur skuggorna. Ett museum i ett museum.
Som alltid hos Tilda Lovell är det ett drömt landskap, det fantastiskas teater. Och här uppträder hon med slutna ögon, som sierska och drottning. Hennes huvud är bevuxet med snäckor, havstulpaner och koraller, liksom mitt i en surrealistisk metamorfos.
Tilda Lovells tidigare landskap har jag associerat till Arktis eller nordliga mörka skogar som i Bröderna Grimms värld. I The Queen Concha närmar hon sig ett hav, kanske Medelhavet. Men det är inte den vita klassiska antiken som Winckelmann uppfann (utan att någonsin ha varit i Grekland), det är snarare surrealismens vilda och primitiva medelhavsmytologier. Oraklet ter sig som en oberäknelig havsgud, en demiurg och skapare; som tronande på en snäcka på avstånd betraktar sitt poem bortom ont och gott. Spillrorna av ett nattligt mysteriespel. Gud är ett barn som leker i sanden.
Och där bakom, i den animerade projektionen, framträder föremålens genealogi i en pågående skapelseberättelse: i begynnelsen möttes det våta och det torra, stenen och vattnet och världen blev till: ett urdjur, sandfigurer som formas i oändliga variationer och suddas ut, skogen, en vilande siren, skelett, skinn, en hårig snäcka…
Jag minns det första verk jag såg av Tilda Lovell som då var elev på Mejan: hon hade under en period antecknat nattens drömmar på väggen intill sängen. Den källan har sedan alltid varit hennes följeslagare, ur den uppstår den njutning och fara som omger The Queen Conchas poetiska skuggvärld.

Peter Cornell

Tilda Lovell
Göteborgs Konstmuseum 2018
Stenastipendium